Man förändras. På olika sätt. Grå hårstrån, små rynkor, kanske någon vårta tittar fram, kanske får man oönskade ärr. Själv blir jag bara prickigare och prickigare, vitare och vitare. Vitiligo. Jag kommer inte exakt ihåg när jag såg det först men jag minns att jag hade några strimmor från axeln ner på armen när jag var kanske 12. Och jag tyckte de var så FINA! Så fort solen tittade fram så dök de upp. En del år senare var jag väldigt vit på ögonlocken, vilket var mycket smidigt då jag gärna hade vit ögonskugga just då. Ytterligare något år senare upptäckte vi ett gäng vita ögonfransar i övre fransraden. Inga problem, tyckte jag. Åren gick- händer, fötter, knän. Helt symmetriskt var det. Konstigt, häftigt och fortfarande helt ok. Men nu...jag börjar liksom tycka att det räcker nu. Ansiktet är ju tråkigast. Men även att man är så otroligt solkänslig på de vita partierna. Men jag tycker ju så mycket om att känna solen på kroppen och att få lite brun färg. Well, well. Thats life. MEN, det jag skulle komma till var en rolig historia som utspelade sig i förrgår, då vi var i Lomma;
Vi stod i glasskioskskön. Bakom oss stod ett gäng med bl a en kille som pratade mycket och var märkbart störd av att barnen inte kunde bestämma vilken glass de ville ha. Jag upptäckte då att de var ett gäng "speciella" (vill inte sätta ngn diagnos, men som min vän specialläraren brukar säga: "NFED- Nåt fel e det") tillsammans med några assistenter. Han tittar på mig och säger:
"-Jag vill inte vara taskig eller så (i monoton och hög ton) men du är helt full av vita prickar liksom. Ursäkta, men du har det".
Jag svarar: "-Aaa, jaja, du menar dem? Ja, jo, jag vet, men det är lugnt, inget konstigt, inget farligt. Men ja, jag vet att de är där."
Då svarar han:"-DET FÅR MIG ATT TÄNKA PÅ PANNKAKORNA JAG ÅT TILL LUNCH!"
Jag ville bara brista ut i skratt. Underbar kommentar, och ganska sann. Pannkakor ser ju lite så ut.
OBS! Lånade bilder....



Av barn o idioter får man höra sanningen...
SvaraRaderaSjälv lider jag av omvänd vitilago (fräknar) - men inte tusan är de symetriska... Men lika glad är jag för det - men gladast är nog...