I söndags skulle vi äta lunch, som vanligt. Ingen hade någon inspiration till matlagning, som vanligt. Ska vi äta korv då?, som vanligt.
Då kom jag på..jag hade ju faktiskt en burk med "fin-korv" i kylskåpet. Alla samlades runt bordet och jag lät dem veta att de nu skulle få smaka på den i särklass GODASTE korven i världen- Bullens pilsnerkorv. Och de blev allt lite uppspelta vill jag nog ändå tycka, som om det var lite fest. Ante tog ett bett. Ester tog ett bett. Jag tog ett bett. Olle tog ett bett. Och spottade ut. Ante och jag tittade på varandra och blicken sa ungefär "kan jag också spotta?". Vad hände, Bullen? Var gick det snett?
När jag var liten minns jag hur Bullens pilsnerkorv var något av det godaste jag hade ätit. Kommer ihåg en gång när pappa kom hem med ett FLAK Bullens! Det kan jämföras med då han kom hem med familjens första videoapparat- STORT! Ändrade jag smak så drastiskt, eller görs den nu på annat sätt? Ante avslutade måltiden, och även Bullen-romantiken, med att fråga "hur många procent kött tror du det är i korven?". Jag ville inte veta. Men fick det ändå. Nu får ni också veta. 33%. Hej då Bullen.