
En stor kväll i våra liv. Ester är så stor så hon kan följa med ut och cykla brevid när jag joggar. Hon tyckte det var supermysigt att få cykla så sent och att det var bara vi. Om inte själva springandet hade smärtat så så hade jag varit tvungen att nypa mig själv för att se om det var min stora tjej som cyklade där brevid mig. Stort!
"Mamma, är du säker på att du vet vägen hem?", sa hon oroligt en gång. OM. Jag hittar i den skogen som i min egen ficka.





