
En stor kväll i våra liv. Ester är så stor så hon kan följa med ut och cykla brevid när jag joggar. Hon tyckte det var supermysigt att få cykla så sent och att det var bara vi. Om inte själva springandet hade smärtat så så hade jag varit tvungen att nypa mig själv för att se om det var min stora tjej som cyklade där brevid mig. Stort!
"Mamma, är du säker på att du vet vägen hem?", sa hon oroligt en gång. OM. Jag hittar i den skogen som i min egen ficka.

Det där har vi också provat. Maja skulle agera hare och tröttnade precis som de ska innan mig. Det kändes ändå bra för självförtroendet! :) Vi sprang Vallkärrarundan och fick stanna och gå en sväng på Moderna Möbelklassiker (alldeles svettiga!). Lysande med naturliga stopp!
SvaraRadera