tisdag 24 februari 2009

Olle bloggar


Tjena. Ikväll är det jag, Olle, som vill berätta om min måndag. Vem har påstått att måndagar är tråkiga? Man kan ju isåfall göra sitt bästa för att liva upp dem lite och få allas hjärtan att slå lite snabbare! Jo, igår träffade jag en ny bekantskap. Det var en gammal tant som jag inte vet så mycket om mer än att hon stod i vägen för mig. Allt började då vi skulle ut och leka lite på gården på dagis. Den gården kan man ju...rutschkakan, sandlådan, vattenbadet, labyrinten...ganska trist efter ett tag. När jag gick där och drog längs husväggen hittade jag, tro det eller ej, en öppen grind. Fatta, en ÖPPEN GRIND!!! Julafton för en kille som mig! Snabbt gled jag ut och såg mig omkring på andra sidan huset. Sedan mötte jag ännu en grind, jädrar också. Vilka är oddsen för att även denna grind ska vara öppen? Jo, ta mig 17. Den glider också upp. And I´m out of dagis!!! Skulle precis ge mig över gatan för att kolla om gräset är grönare på andra sidan då denna olycksaliga tant kommer i min väg. Hon plockar upp mig och på något sätt lägger hon väl ihop 1+1 och går in till dagis och frågar om jag hör hemma där. Så var äventyret slut för denna gången. Efter detta har jag uppfattat att en del vuxna, typ fröknarna och mamma och pappa inte tyckte att detta var så kul utan vissa t o m grinade lite. Och jag har sällan blivit så hårt kramad som igår kväll.

fredag 20 februari 2009

Att vara en bra förälder..



..det är väl något alla har idéer och åsikter om, vare sig man har barn eller inte. Man vill alltid göra rätt, även om man i efterhand sitter och ångrar sig grymt för dittan och dattan. Man vill ha bra vinterkläder som inte blir blöta rätt igenom, man vill inte få reda på att ens barn fått nageltrång för att man alldeles för länge tryckt på dem för små skor, man vill inte att dagispersonalen ska prata om ens barn i ordalagen "har du SETT hennes naglar så långa och skitiga?!!", och man vill att barnen ska känna sig trygga, älskade och fina! Tänkte komma in på det där med läggdags. Man hör ju talas om föräldrar som lägger sina barn direkt efter Bolibompa och att de sedan sover hela natten. Allt fram till klockan 20 verkar vara ok. Men att ha barnen uppe till runt 22 verkar inte vara riktigt socialt accepterat. Är det inte intressant vad man då fyllt den tiden med? Igår satt Ester och jag uppe till kl 21 och njöt. Olle sov, Ante satt vid datorn och vi satt i soffan och lekte frisörer. Ska inte hymla med att jag absolut hade ett personligt intresse i detta då pill i håret är bland det bästa jag vet. Vi kammade och flätade.. Kvalitetstid skulle jag vilja säga.
Nu är det fredagkväll och vi väntar på faster Kattis. Ska äta middag, ta ett miniglas vin (penicilinen you know) och kolla på Barda. Oj, ännu en undran jag har- får man titta på Barda med sin 4-åring? Hon vill ju så gärna, och även om jag själv har mycket svårt för det där med lajv så gillar Ester det jättemycket!
Till sist en liten kommentar från besöket i ica-butiken; De bjöd på kakor och Ester och Olle fick varsin. Ester sa att "det här var ju så himla goda kakor". "Ja, vet du vad de heter? De kallas för Drömmar". E: "ÅÅå, fint namn". Helena:"Men du, kolla Olle, han gillade nog inte kakorna, han har ju kastat den på golvet". Ester:"Han kanske tyckte att de var Mardrömmar".

torsdag 19 februari 2009

Storhandling på apoteket igen!


Idag var det dags för Olles sista pneumokocker-vaccination, som numera ingår i den allmänna vaccinationen (vi får minsann punga ut med kulorna själva...). Passade då på att samtidigt boka en tid till mig själv för att kolla min bihålestatus. Har jobbat denna veckan och känner mig bara tröttare och tröttare samt ondare och ondare. Jomen visst, doktor Bengt konstaterar bihåleinflammation och tar också en massa andra prover. Bra! Så dagens apotekskvitto såg ut ungefär såhär; vaccin 600, penicilin, rinexin och kortisonspray 260 spänn. Det är ju verkligen detta man vill lägga sina pengar på!
Tidigare under dagen var vi med fritidsbarnen och bowlade. Har liiite svårt att ta det på allvar när alla barn vill spela med "fusk-staket" men vi hade väldigt kul! Brilljerade inte alls, får skylla på sjukdom.

måndag 16 februari 2009

Kalas






Skrattade mycket åt Ulrikas inlägg på familjen Ringdahls blogg där hon tydligen smygfilmat under min skönsång.. Ester kalasade tillsammans med 18 kompisar och det verkade som de hade kul, trots att flera av dem redan var itryckta diverse korvar innan under dagen. Väl hemma hade vi inte hjärta att skynda ner henne i säng. Hon var helt i sin egen värld pysslandes med alla presenter.
Idag har vi varit lediga men inte så pigga och hurtiga, har mest varit hemma och haft det ganska mysigt. Berättade för Ester att "imorgon blir det dagis och jag ska jobba, det var längesedan jag var på jobbet nu". "Ja, mamma, du måste ju jobba så du får pengar". H:"ja, just det. Varför behöver man pengar då?" E: "så man kan köpa saker, t ex kläder och så om man inte har så många". H: "Ja, fast det är ju viktigare att man kan köpa mat och betala sitt hus". E "Jag tycker det är viktigast att köpa lördagsgodis"!

lördag 14 februari 2009

...så en dag kom livet åter






Idag har det känts ganska precis som vanligt, som vanligt INNAN alla blev sjuka. Ante har varit på benen, Olle har varit glad och feberfri, och jag själv har varit bättre i bihålorna. Ante följde med Ester ut i backen där hon körde både skidor, pulka och stjärtlapp ihop med grannkillen. Efter det bakades det chokladbollar. Kul när ens partner aldrig upphör att fövåna, har aldrig sett Ante baka kakor förr. Under tiden gick jag med Olle till stan. Ester har ju noga upplyst oss om att det är alla hjärtans dag idag, så man fick ju masa sig iväg och köpa något för att uppmärksamma detta. Hittade en jättefin målarbok med Mandala-mönster till Ester och Olle valde sin present själv; en hippiemålad folka-buss som han inte släppt sedan han fick den.
Kvällen bjöd ju också på melodifestival och då måste man ju vara festklädd ansåg Ester och drog på sig prinsesskläder.
Vi fick förresten blomsterbud! Så speciell man känner sig då! Jättefina tulpaner från mamma och pappa!
Imorgon är det kalas!

torsdag 12 februari 2009

Apansson





Vi hittade min mammas gamla apa-utstyrsel, som hon för övrigt vann pris för, och provade det på Ester inför maskeradkalaset på söndag. Alldeles för stor, så vi får sy och fixa lite, men Ester var förtjust och ville ha den hela kvällen och sedan sova i den.

Vad sägs, Knut Knutsson?


För tillfället håller våra husgeråd att drastiskt minimeras. Glas glider ur händer, glas slås i kranar, glas slås sönder i diskmaskinen, ljuskoppar slängs i golv av minderåriga, ja- ni fattar. Så satt jag härom dagen och pustade ut på köksgolvet (eftersom ingen behagade komma till den färdiga middagen). Så i diskstället ser jag en sak som klarat sig utan att krasha i disken, tårtfatet som Esters tårta stod på när hon fyllde år. Men gud, vilket fat!!!! Man har ju saker man gillar, saker man fått och kanske inte hade köpt själv om man fått välja, och så finns de här sakerna- de som man aldrig ens tänker på hur de ser ut. De bara finns och man är ändå ganska glad när man fixar en tårta, yes- jag har ett tårtfat. Men nu när jag sett det på nära håll och ändå lagt en 5 minuter på att utvärdera det så är det nog dags att köpa ett nytt. Ester och jag har väl inte riktigt likadan smak. När hon kom ut i köket och tittade på det sa hon med sin mildaste röst "åå, mamma, haaar vi verkligen ett så fint fat?". Ja, där ser man. Hoppas nu ingen mamma eller pappa tar illa upp eftersom det med all säkerhet är något som gått vidare från dem. Å andra sidan fanns det väl en orsak till att man inte sparade det för att idag ta det med sig till Anikrundans expertis och hoppas på klirr i kassan.