För tillfället håller våra husgeråd att drastiskt minimeras. Glas glider ur händer, glas slås i kranar, glas slås sönder i diskmaskinen, ljuskoppar slängs i golv av minderåriga, ja- ni fattar. Så satt jag härom dagen och pustade ut på köksgolvet (eftersom ingen behagade komma till den färdiga middagen). Så i diskstället ser jag en sak som klarat sig utan att krasha i disken, tårtfatet som Esters tårta stod på när hon fyllde år. Men gud, vilket fat!!!! Man har ju saker man gillar, saker man fått och kanske inte hade köpt själv om man fått välja, och så finns de här sakerna- de som man aldrig ens tänker på hur de ser ut. De bara finns och man är ändå ganska glad när man fixar en tårta, yes- jag har ett tårtfat. Men nu när jag sett det på nära håll och ändå lagt en 5 minuter på att utvärdera det så är det nog dags att köpa ett nytt. Ester och jag har väl inte riktigt likadan smak. När hon kom ut i köket och tittade på det sa hon med sin mildaste röst "åå, mamma, haaar vi verkligen ett så fint fat?". Ja, där ser man. Hoppas nu ingen mamma eller pappa tar illa upp eftersom det med all säkerhet är något som gått vidare från dem. Å andra sidan fanns det väl en orsak till att man inte sparade det för att idag ta det med sig till Anikrundans expertis och hoppas på klirr i kassan.
torsdag 12 februari 2009
Vad sägs, Knut Knutsson?
För tillfället håller våra husgeråd att drastiskt minimeras. Glas glider ur händer, glas slås i kranar, glas slås sönder i diskmaskinen, ljuskoppar slängs i golv av minderåriga, ja- ni fattar. Så satt jag härom dagen och pustade ut på köksgolvet (eftersom ingen behagade komma till den färdiga middagen). Så i diskstället ser jag en sak som klarat sig utan att krasha i disken, tårtfatet som Esters tårta stod på när hon fyllde år. Men gud, vilket fat!!!! Man har ju saker man gillar, saker man fått och kanske inte hade köpt själv om man fått välja, och så finns de här sakerna- de som man aldrig ens tänker på hur de ser ut. De bara finns och man är ändå ganska glad när man fixar en tårta, yes- jag har ett tårtfat. Men nu när jag sett det på nära håll och ändå lagt en 5 minuter på att utvärdera det så är det nog dags att köpa ett nytt. Ester och jag har väl inte riktigt likadan smak. När hon kom ut i köket och tittade på det sa hon med sin mildaste röst "åå, mamma, haaar vi verkligen ett så fint fat?". Ja, där ser man. Hoppas nu ingen mamma eller pappa tar illa upp eftersom det med all säkerhet är något som gått vidare från dem. Å andra sidan fanns det väl en orsak till att man inte sparade det för att idag ta det med sig till Anikrundans expertis och hoppas på klirr i kassan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar