lördag 9 juli 2011

Paradis

 En lite dyrare utflykt blev den till Paradisverkstaden. Tänk att jag hade aldrig tidigare varit där, konstigt faktiskt.. Det var som en dröm att strosa runt där. Både inne och ute. Så mycket fint, och det fanns ju så MYCKET! Anna var välplanerad och visste vad hon letade efter. Jag skulle inte alls ha något, men blev förälskad i en stor kopp med vallmo på. Jag provfikade med en liknande kopp för att se om den var så ljuvlig som jag trodde- jodå, absolut. Men jag stod sedan emot min övertygelse (att jag skulle glädjas över denna 300-kronors-mugg varje morgon och kväll i resten av mitt liv) och härmade istället Anna, eller ska vi säga att "Anna öppnade mina ögon för något mer stilrent"? För snygg var den, ljusstaken som jag åkte tillbaka två dagar senare och köpte.


Här ser ni ljusstaken, fast den jag köpte var med svarta linjer.



Riddarskola i Borgholms slottsruin

Ante åkte med barnen på riddaskola. Det visade sig vara lite för krångligt för mister Olle. Han ville inte lyssna på så mycket instruktioner, men när man skulle slåss med svärd mot riddaren Karl så var han absolut med. Man blev sedan dubbad till riddare och fick sina riddarnamn. Om någon undrar vart jag var så åkte jag och Anna på en egen liten utflykt till Paradisverkstaden.






Byrums raukar

En av dagarna åkte vi till Byrums raukar. Att det var blåsigt och dimmigt till och från gav bara utflykten lite extra krydda och gjorde allt lite extra mäktigt. Behöver jag säga att det var rätt mycket spring i benen på vissa?


Fina Ellen

Ester

Anna on top!


Ester och Manne. Snart börjar de i samma klass!



Olle och Ester, en liten stund då Olle satt ner..

Semester!

 Såklart lite pirrigt när man är på väg till det ställe man hyrt men bara sett på bild. Men så fint det var! Huset ligger i Bläsinge på norra Öland, mellan Källa och Löttorp. Fam. Ehn installerade sig på övervåningen och Ekwall-Kristensson på markplan. Kvinnan Ekwall är ju serious pregnant och vi ville inte riskera nattliga fall på väg till toalettbesök ;). Såklart skulle det grillas första kvällen! Medan barnen sprang runt på världens största trädgård och inspekterade varenda litet kyffe så marinerades det, boades in lite och kan tänkas att även en box rosé öppnades.









Tandlossning

På väg till Kalmar gjorde Ester sin tand extra extra lös. Jag får ju alldeles ont i hela kroppen av att se lösa tänder, så det var tur att Ante körde (övnings- ;) så jag slapp vara ofokuserad på trafiken och istället BARA må dåligt av tandlossningen.




Nu minsann! Väl ute var Ester glad som en lärka och sprang runt och visade alla MC D´s matgäster!

fredag 1 juli 2011

Recept på semestern

Detta inlägget är till mig själv. Manne har önskat laxburgare på semestern, så då är det ju bäst att ta med sig receptet. Jag lägger det här, om någon annan vill ha. Jättegoda!

torsdag 30 juni 2011

Vitiligo

Man förändras. På olika sätt. Grå hårstrån, små rynkor, kanske någon vårta tittar fram, kanske får man oönskade ärr. Själv blir jag bara prickigare och prickigare, vitare och vitare. Vitiligo. Jag kommer inte exakt ihåg när jag såg det först men jag minns att jag hade några strimmor från axeln ner på armen när jag var kanske 12. Och jag tyckte de var så FINA! Så fort solen tittade fram så dök de upp. En del år senare var jag väldigt vit på ögonlocken, vilket var mycket smidigt då jag gärna hade vit ögonskugga just då. Ytterligare något år senare upptäckte vi ett gäng vita ögonfransar i övre fransraden. Inga problem, tyckte jag. Åren gick- händer, fötter, knän. Helt symmetriskt var det. Konstigt, häftigt och fortfarande helt ok. Men nu...jag börjar liksom tycka att det räcker nu. Ansiktet är ju tråkigast. Men även att man är så otroligt solkänslig på de vita partierna. Men jag tycker ju så mycket om att känna solen på kroppen och att få lite brun färg. Well, well. Thats life. MEN, det jag skulle komma till var en rolig historia som utspelade sig i förrgår, då vi var i Lomma;
Vi stod i glasskioskskön. Bakom oss stod ett gäng med bl a en kille som pratade mycket och var märkbart störd av att barnen inte kunde bestämma vilken glass de ville ha. Jag upptäckte då att de var ett gäng "speciella" (vill inte sätta ngn diagnos, men som min vän specialläraren brukar säga: "NFED- Nåt fel e det") tillsammans med några assistenter. Han tittar på mig och säger:
"-Jag vill inte vara taskig eller så (i monoton och hög ton) men du är helt full av vita prickar liksom. Ursäkta, men du har det".
Jag svarar: "-Aaa, jaja, du menar dem? Ja, jo, jag vet, men det är lugnt, inget konstigt, inget farligt. Men ja, jag vet att de är där."
Då svarar han:"-DET FÅR MIG ATT TÄNKA PÅ PANNKAKORNA JAG ÅT TILL LUNCH!"
Jag ville bara brista ut i skratt. Underbar kommentar, och ganska sann. Pannkakor ser ju lite så ut.


OBS! Lånade bilder....