tisdag 9 februari 2010

Rehab-möte

Idag har jag varit på rehab-möte på företagshälsan. Hade först ett eget möte med min läkare där och sedan följde stormötet. Det känns verkligen som stormöte. Många människor som sitter där och pratar om MIG. Känns lite konstigt att det är mig de pratar om när man pratar om att "du var så djupt nere, "du hade behövt hjälp tidigare", "jättekul att du har blivit så mycket bättre". Det var ju egentligen inte så länge sedan som jag inte kunde komma upp på morgonen och inte såg fram emot något förutom barnen, och mest bara grät och sov. Nu är det inte alls så. Jag tycker inte det är jobbigare än vanligt att gå upp på morgonen, jobbar halvtid och det är roligt!, jag orkar och lyckas, trött efter jobbet men det är ok. Vi bestämde att jag ska jobba halvtid februari ut och sedan gå på 75%. I april hoppas vi att det ska gå att börja jobba som vanligt, och inte ha mer med försäkringskassan att göra!
Är så glad över att ha träffat en bra läkare som förstod och visste vad jag behövde. Jag får någon slags "messias"-känsla när jag träffar henne. Hon förstår mig exakt, vi kan skämta, och jag har kramat henne en del. Hon stärker mig! Och idag hoppas jag att jag stärkte henne, hon fick en liten chokladask.

Upptäckte en ny funktion

Man kunde visst fixa lite med bilderna i mobiltelefonen.



måndag 8 februari 2010

Ballonger

Hur är det egentligen med ballonger? Gillar man dem eller? Jag fick för många år sedan en liten bok, jag tror det var av min moster Susanne, med små Nalle Puh-ord. Eller var det kanske Tiger? Hur som helst, där läste jag något som jag fortfarande tänker på; "Ingen kan vara ledsen med en ballong". Tyckte det var väldigt fint och jag bestämde mig då för att ballonger var fina och gjorde en glad. Barns lycka över ballonger överträffar ju allt. Men barns lycka över ballonger har på senare tid fått mig att tycka mindre och mindre om dem....ballongerna alltså. Så fort man blåser upp en ballong blir de tokglada, "fler, fler, fler"! Och sedan då, några dagar efter, då bara ligger de där och dräller. Bortglömda. Och jag sparkar runt på dem hela tiden. Så vill jag ju inte döda dem genom att smälla dem (det skulle ju dessutom BARNEN-BALLONGÄLSKARNA höra). Lösningen har blivit att jag släpper ut dem lite då och då. En i taget. Bara sådär. Väldigt enkelt. Tänkte att om någon annan träffar på ballongen eller bara ser den flyga förbi sitt fönster så blir den personen säkert jätteglad, sådär som man SKA bli av ballonger. Ante kom på mig härom dagen.
-"Släpper du UT ballongerna, Helena?"
-"...mmm. För jag tycker det är lite för många här inne. Och så tänker jag att folk blir glada om de ser en ballong. Tror du inte det?"
Då fick jag en kram av Ante.

Blomfrossa

Jag älskar orkidéer. Jag är inte jättebra på att ta hand om dem så jag köper nya hela tiden. Idag hade de den här lilla, men dock 3-stänglade, blomman på Willy's för 59 spänn. Kap! För några år sedan var jag en magasin-missbrukare. Jag köpte tidningar för många hundra i månaden. Nu har jag varit ganska lugn på den fronten, köper kanske 3 tidningar per månad. Nu har jag sett på kontoutdraget att jag istället börjat med ett annat missbruk- blommor. Blommor gör mig lycklig. Det är trist utan. Just nu finns det tulpaner och körsbärskvistar hos oss. Och så två små blåsippor som springer nakna i trapphuset.

Kalas!














Ska skriva lite men har inte tid eller ork, så här kommer lite bilder från gårdagens kalas.

lördag 6 februari 2010

Här finns fler fina bilder!

http://maddes-memoarer.bloggagratis.se/2010/02/06/2507880-5-ars-party-melodifestivalen/

Ester 5 år

Dans med Sanna

Melodifestivalsentusiaster


Kan jag få lite uppmärksamhet?

Sanna tecknar och Ester skriver en sångtext

Nyckelpigedräkt i present. Fattar inte varifrån hon fått posen????

Kalasgästerna ska få kanelbullar


Superbra present till Olle; en papp-byggsats som blev en måla-den-själv-båt.

Present-glitterskor