måndag 8 februari 2010

Ballonger

Hur är det egentligen med ballonger? Gillar man dem eller? Jag fick för många år sedan en liten bok, jag tror det var av min moster Susanne, med små Nalle Puh-ord. Eller var det kanske Tiger? Hur som helst, där läste jag något som jag fortfarande tänker på; "Ingen kan vara ledsen med en ballong". Tyckte det var väldigt fint och jag bestämde mig då för att ballonger var fina och gjorde en glad. Barns lycka över ballonger överträffar ju allt. Men barns lycka över ballonger har på senare tid fått mig att tycka mindre och mindre om dem....ballongerna alltså. Så fort man blåser upp en ballong blir de tokglada, "fler, fler, fler"! Och sedan då, några dagar efter, då bara ligger de där och dräller. Bortglömda. Och jag sparkar runt på dem hela tiden. Så vill jag ju inte döda dem genom att smälla dem (det skulle ju dessutom BARNEN-BALLONGÄLSKARNA höra). Lösningen har blivit att jag släpper ut dem lite då och då. En i taget. Bara sådär. Väldigt enkelt. Tänkte att om någon annan träffar på ballongen eller bara ser den flyga förbi sitt fönster så blir den personen säkert jätteglad, sådär som man SKA bli av ballonger. Ante kom på mig härom dagen.
-"Släpper du UT ballongerna, Helena?"
-"...mmm. För jag tycker det är lite för många här inne. Och så tänker jag att folk blir glada om de ser en ballong. Tror du inte det?"
Då fick jag en kram av Ante.

1 kommentar:

  1. Ha ha ha.... här får du en kram av mig oxå.... Släpp UPP ballongerna till studenterna - så kanske de blir lite trevligare... hihihi...

    SvaraRadera