Esters marsvin, Twix, han tog sina sista andetag liggandes på Esters bröst medan hon grät och inte riktigt förstod vad som höll på att hända. Vi märkte på morgonen att han inte var som vanligt. Långsam och slö, släpade bakbenen efter sig. Vi ringde djursjukhus och veterinärer. Det enda som fanns var akuttider och då att få vänta minst 4 timmar, sa de. Under tiden försökte vi få i Twix lite vatten, men han ville inte. Han slöt sina tassar, ja verkligen förde ihop alla små tår, och sedan slutade han andas. Han blev alldeles slapp. Ester fick panik och skrek att vi måste köra till doktorn NU! Vi körde, bägge gråtandes, hon med Twix i knät. Väl framme kunde de bara konstatera att han inte hade någon puls och ingen andning. Fruktansvärt, vi var så ledsna. Och att se Ester så ledsen var hemskt. Hon ville ta hem Twix så vi kunde begrava honom hemma. Det gjorde vi. Hela familjen och Isabella. Eftersom vi hade hört att det inte var bra för det andra marsvinet att vara ensam, och att det t o m kunde göra honom deprimerad och sjuk, så hittade vi en uppfödare som sålde marsvinsungar. Så Ester fick ett nytt litet marsvin, bara 4 veckor gammalt. Svår balansgång det där- att låta sig vara glad även om man har sorg och är ledsen. Hon har gråtit sig till sömns på nättrena, men senaste dagarna har det faktiskt gått att somna utan att vara ledsen och sakna tills man hysteriskt gråter sig till sömns. Vi har hälsat lilla Alladin välkommen till oss och Myran och han är numera goda vänner.

 |
| I en skokartong fick han vila |
 |
| Olle har ritat av honom |
Så himla sorgligt. Så små djur, men så mycket kärlek. Vet precis hur det känns.
SvaraRadera