fredag 29 november 2013

Min älskade morfar


 Min älskade morfar somnade och vaknade inte igen. Det är ju så man önskar att det ska vara när man lämnar in. Men likväl är det en chock för de som är kvar och man blir lika jädra ledsen och fylld av sorg. Fasen också. Han som alltid funnits där och varit lugnet själv. När jag och min bästis Linda fick åka in till stan själva, då gick vi alltid upp till morfar på tidningsredaktionen. Han tog oss till tidningens restaurang och bjöd på chokladboll och läsk, medan han själv passade på att ta sig ett bloss på sin pipa. Vi älskade att gå runt där på tidningen, säga hej till reportrarna och fotograferna.
Jag minns hans tofflor, hans morgonrock, hans små block fyllda med oläsliga anteckningar från intervjuer, hans Tenor-askar som jag brukade ta av i smyg, hans smackande ljud då och då, hans grillade karréskivor. Bland annat. Och jag är väldigt glad att jag minns!















1 kommentar: