tisdag 29 oktober 2013

Tack

Det var lite jobbigt att skriva det där inlägget om hur jag mått och mår, jobbigt känslomässigt. Och lite jobbigt för att jag inte visste hur det skulle mottas. Men det var värt varenda tår, varenda suddade ord, varenda sekundminuttimme som gick då jag skrev men borde sovit. Det betyder jättemycket att ni läst, att ni nu förstår lite mer om hur det kan vara, och det betyder otroligt mycket att någon kunde känna igen sig och få lite hopp om att det blir bättre!

Det är höstlov i skolorna och jag hade sedan tidigare anmält att Ester och Olle skulle vara lediga måndag och tisdag. Så kom det något emellan höstlovsplanerna och den tänkta turen till Kalmar.. Men jag ville verkligen att barnen skulle få vara lediga de där dagarna om vi så bara skulle vara hemma tillsammans. Var lite orolig om jag skulle orka, men det har gått så bra. Ester och Olle är ju något av mästare på att hitta myset i allt. De VILL vara hemma, de VILL gå i pyjamas länge, de VILL inte stressa och skynda och det gör dem inget om man inte gör stora häftiga saker och utflykter. De har lekt tillsammans, vi har bakat, jag har vilat och läst, de har vilat och läst, vi har ritat, byggt lego, kollat på massor av gamla foton, de har gröpt ur pumpor, och idag åkte vi faktiskt och bowlade. Det var jag lite nervös för, men det gick jättebra. Jag vilar mycket och det behöver jag. Jag gör EN sak, inte fyra saker på samma gång för att spara tid.

Esters practical joke...
Spökmaränger









För 3 år sedan var detta Olles halloweenutstyrsel. Jag hittade fotot idag när vi tittade på kort. Jag smälter av kärlek..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar