Efter Kalvinknatet var det många som var sugna på att springa. Världens bästa Haakon och Stina ordnade då Möllevångsknatet. Barn och vuxna samlades vid tennisplanen och fick nummerlappar som på den proffsigaste tävling. Stor som liten tävlade, och det fina i kråksången var att det inte handlade om att vara snabbast utan att springa så jämnt som möjligt på två varv. Det fattade ju inte jag... En superrolig förmiddag med skratt, hejarop, glädje, korv och medaljer! Tack fina arrangörsfamiljen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar