Min blogg är ju lite grann som min dagbok. Inte med allt mitt innersta, men ändå med mycket av händelser, känslor och reaktioner. Och det ligger här, dagboken. Och väldigt lätt kan man titta tillbaka på gamla inlägg. Som det här:
http://familjehn.blogspot.se/2009/11/en-u-turn.html
Den här tiden var för jäkla jobbig i mitt liv. Men man glömmer bort och går vidare. Men när man tittar tillbaka och läser det man skrivit så minns man. Minns med hela kroppen.
Efter att jag fick det där välbehövliga sertralin-tillskottet så blev livet så mycket bättre. Jag klarade bättre av att leva just här och nu, inte stressa över saker som skulle ske i morgon eller till helgen. Jag blev en mycket mer närvarande människa, som kunde lyssna bättre och kände ett större lugn i kroppen. Man berättade för mig att vi "känslomänniskor", som är som öppna kanaler hela tiden, vi bara tar in tar in tar in. Allt. Allt andra säger, allt andra känner, kan jag göra något för honom eller henne, hur ska jag få personen att må bättre...Alla andras issues och problem blev mina egna. Men med sertralin och prat blev detta successivt bättre.
Jag förlorade mina dalar, men också mina toppar. Fick istället vila i ett lugn och i en balans som var bra för mig.
För några veckor sedan såg jag att mina recept var på väg att ta slut. Då föddes tanken. Är det nu jag ska sluta? Denna tanke har kommit upp flera gånger förr, men då har jag mest känt mig orolig och stressad över beslutet. Tänk om det blir dåligt igen? Men denna gången kändes det så annorlunda. Kände mig istället glad och sporrad och "ja, nu är det nog dax". I samråd med läkare så har vi nu halverat dosen och om två veckor är den väckväckväck. Man skulle kunna känna lite yrsel och illamående, nedstämdhet till en början, men jag har inte känt något av det där. Känner mig bara glad. För som läkaren sa, den där depressionen som var då, den är ju faktiskt inte kvar.
Min kompis Ulrika sa att "nu får du hitta andra saker som får dig att må bra, det finns så mycket". Ja, det finns det. Jag har börjat springa lite och känner mig så pigg av det (dock har knät just nu strejk och protest), jag umgås med folk jag gillar mycket och blir glad av, jag är ute mer, jag njuter av min familj, ser fram emot att flytta och att åka på semester.. Det finns så mycket!
Kram!
Så sant älskade dotter! Livet är stort och rikt. Kram
SvaraRadera