När jag hade bebisar hemma märkte man de små, men ack så stora, stegen i deras utveckling. Hela tiden märkte man dem, milstolparna. Man hade tid och fokus på just denna lilla fining och allt som hände i deras liv. Nu märker man kanske inte de där stegen lika ofta och inte heller lika tydligt. Dagarna flyter ihop, man koordinerar jobb, förskola, matlagning, mer jobb, fritidsintressen och nattningar. Så när de nu kommer, de där milstolparna, jag då märks de med buller och bång. Idag small det till här hemma! När vi kom hem från förskolan försvann Ester in på sitt rum. Jag ropade efter en stund och fick till svar att "jag läser". Och det har hon gjort sedan dess. Hon ville inte gå och lägga sig förrän hon var klar, så hon fick hållas. "NU är jag färdig, mamma! Jag har läst ut hela boken"!
Så jäkla häftigt. 73 sidor Dagspöket låg brevid henne nu när jag gick in och pussade henne godnatt. Och hon var SÅ stolt!
73 sidor!!! Hon kan ju vara med i vår bokklubb! Där är det väl ingen som hinner 73 sidor på en kväll?! Heja Ester!
SvaraRadera