onsdag 25 augusti 2010

Det gör så ont

Det gör så ont att se hur barn blir ledsna. Att se hur de inte får vara med och leka. Att se hur andra viskar eller på mer eller mindre smarta sätt försöker undvika att leka med den. Det känns som mitt hjärta vill gå sönder. Och tänk när man får reda på att ett barn legat i sin säng kvällen innan och inte kunnat sova för att hon var så ledsen, och så är det mitt, mitt, mitt barn som varit med och gjort så det blivit såhär...
Har bara väntat på att något ska hända i Esters dagisgrupp. Många stora barn har börjat förskoleklass och kvar är 5 stora barn, där E och I är äldst och absolut superbästisar. Nu känner någon sig utanför och jag har ägnat en liten del av kvällen till att prata med E och att prata med den andra flickans föräldrar. Låg just en stund brevid E i sängen och vi pratade om att man har ett ansvar för att de andra ska ha det bra, och att man ska våga stå upp för den som inte får vara med. Jag hoppas så att det är stopp här.

Idag fick Ester ett par nya skön-byxor, jag planterade om en pelargon, och jag har börjat läsa om hur man kan ha yoga med barn (tänker med min förskoleklass).




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar