På eftermiddagen var vi på kalas hos Astrid. Väldigt trevligt! Glada barn som hade det bra och helt plötsligt föll ner i lugn och pusslade i säkert 40 minuter.
I slutet av februari ska onsdagsmiddags-tjejerna på spa i Torekov. Jag sa direkt att jag inte kunde hänga med. Efter dessa månader med sjukskrivning och nu strul med försäkringskassan finns det inte en chans att ha råd med sådant. Man måste ju fixa sin vardag. Så i eftermiddag så berättade Anna och Ingrid att de hade bestämt sig för att bjuda mig!! Va?!! Fick kämpa mot tankarna "allmosor, välgörenhet, fattiglappen" och istället tänka "så jädra fina vänner"! De ville ha med mig och tyckte att jag skulle behöva det. Man är ju på olika ställen i livet, man har olika inkomster och olika perioder. Kanske kan jag göra samma sak för dem senare? Och kanske har jag andra tillgångar som jag kan ge dem just nu när det inte är så fett? Jag känner nu att jag längtar!
Åh vilka goa vänner du har!! Tacka och ta emot, precis som du skrev så är man på olika platser i livet och allt handlar inte om det ekonomiska. Bjud igen med värme, skratt och omtanke!! Stor kram!
SvaraRaderaOM folk kunde sluta tänka i ekonomiska termer när det gäller vänskap! (men jag erkänner... det är svårt). DU ger folk så mycket som betyder såååå mycket MER än kronor och ören! Vänskap / grannskap kan inte mätas i pengar!!
SvaraRadera(tur är väl det - för annars hade Esters o Olles glädjespridande gjort att mitt kassavalv snart blivit tomt).
Tänk bara på den trygghet som VI känner över att ha er så nära (och hoppas ni känner lika dant)... att bara kunna gå över o låna ett verktyg eller ett paket mjölk... att bara snacka bort 10 minuter.... Vi känner att OM något skulle hända - så vet vi att ni finns där... Vad det än må vara... (och åter igen så hoppas jag att ni känner lika dant)...
DET kan man inte värdera i pengar!
För Madde o mig är det en glädje i sig att kunna glädja andra. Vi har tex en uteliggar-bekant som vi alltid sticker till en peng. Varför? För att vi kan det just nu - och jag vet inte var JAG är om tio år... kanske är det JAG som behöver en "tjuga" då... och jag vet att den tjugan gör bättre nytta hos honom än i min madrass (ja - jag har lite pengar i madrassen oxå - I alla fall när kassaskåpet är fullt).
Att dina nära o kära vill ge dig saker/upplevelser gör de (vi) för att vi TYCKER OM dig... inte för att vi tycker SYND om dig!
Sen om upplevelsen är en promenad på S:t Hans backar, en dag på spa, Melodifestival - eller charterresa är ju ointressant... För ALLT går inte att värdera i pengar.
Vad kostar ett par timmars glädje? eller en dags total avkoppling?
Kramar från oss - till DIG (er) för att Ni är dem ni är