En skön semesterkväll i somras lovade jag (jag kom t o m med förslaget..) att vi skulle se Eric Saade på Malmöfestivalen. Det kändes lite avlägset och dumdristigt när det nu var onsdag eftermiddag och jobbtröttheten kom över mig. Men vi åkte. Och Ester var salig. Jag visste inte riktigt om att hennes idoldyrkan var så stor, men hon gillar verkligen Saade. Då mindes jag min egen första konsertkväll;
Jag var 6-7 år. Carola hade slagit igenom med "Främling". Hon var min stora idol. Det fanns ingen bättre i mina ögon. Så skulle hon hålla konsert i Borgholms slottsruin. Jag ville inget hellre än att gå, men mamma jobbade kväll och pappa var hemma med mig och lillebror. När jag satt där, ledsen på mitt rum och tänkte på allt jag skulle missa så ringde det på dörren. Det var moster Suss och Micke som undrade om inte jag ville följa med dem på Carola-konsert? Snacka om glädjefnatt! Jag njöt varje sekund. Tänk att de, coola de, ville ha med en snoris som mig.. Tusen tack! Ett minne för livet.