fredag 12 februari 2010
Fredagsmys..as always
Ikväll saknade vi Anna på fredagsmyset. Hon var fast på tåget. Vi andra åt fredagstacos, glass och drack vin. Barnen lekte och hade det bra. När barn leker och har det bra får man räkna med att det blir stökigt...så in i... Men det är ju värt det. Skönt att alla softar och känner att de kan göra det de känner för. Kl 20 tyckte Ester att det var dags att plocka fram pysselasken. Och vad gjorde det egentligen, att klockan var 20, de var ju så gulliga. Så vi öppnade födelsedagspresentpysslet och det började limmas på askar. Olle och Ellen fick också vara med. När de gav upp fick mamma Helena rädda askarna och forsla bort alla kilon överflödigt lim som hade penslats på. Eventuellt har de torkat till nästa fredagsmys. I morgon är det jobb igen, öppet hus på skolan. Hade annars uppskattat sovmorgon. Well, god natt!




torsdag 11 februari 2010
Karta

Kalmariter där ute, kan den här kartan lotsa en Lundatjej rätt? Min kompis Anna ska till Kalmar och vill då hitta till Gerdas te- och kaffehandel. Då kan man ju ta en karta som är färdig, eller kan man göra en själv. Tyckte det var kul att göra en egen. Det ser ut som om någon liten 5-åring har gjort den då jag gjorde den i Paint. Lycka till, Anna. Hoppas du hittar!
Pyssel
Vissa hatar att pyssla, jag vet. Själv gillar jag det mycket och får ganska mycket utlopp för den nerven på mitt jobb. Nu till alla hjärtans dag har barnen fått göra gipshjärtan med ståltråd och lera. Min idé var bara en simpel grundidé, medan de sedan formade och utvecklade som de själva ville. Kolla här!




onsdag 10 februari 2010
Snart blir det te och macka
Här är receptet på världens enklaste bröd:
7,5 dl rågsikt
1 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 msk linfrö/solrosfrö
4 dl filmjölk
1 dl mörk sirap
Blanda ihop allt och lägg sedan i smord form. Grädda i 175*c i 1,5h. Efter 45 min- täck med folie.
Middagen var lyckad, tyckte ALLA för en gångs skull. Skönt att få äta utan tjat och matning.
tisdag 9 februari 2010
I did it!
Rehab-möte
Idag har jag varit på rehab-möte på företagshälsan. Hade först ett eget möte med min läkare där och sedan följde stormötet. Det känns verkligen som stormöte. Många människor som sitter där och pratar om MIG. Känns lite konstigt att det är mig de pratar om när man pratar om att "du var så djupt nere, "du hade behövt hjälp tidigare", "jättekul att du har blivit så mycket bättre". Det var ju egentligen inte så länge sedan som jag inte kunde komma upp på morgonen och inte såg fram emot något förutom barnen, och mest bara grät och sov. Nu är det inte alls så. Jag tycker inte det är jobbigare än vanligt att gå upp på morgonen, jobbar halvtid och det är roligt!, jag orkar och lyckas, trött efter jobbet men det är ok. Vi bestämde att jag ska jobba halvtid februari ut och sedan gå på 75%. I april hoppas vi att det ska gå att börja jobba som vanligt, och inte ha mer med försäkringskassan att göra!
Är så glad över att ha träffat en bra läkare som förstod och visste vad jag behövde. Jag får någon slags "messias"-känsla när jag träffar henne. Hon förstår mig exakt, vi kan skämta, och jag har kramat henne en del. Hon stärker mig! Och idag hoppas jag att jag stärkte henne, hon fick en liten chokladask.
Är så glad över att ha träffat en bra läkare som förstod och visste vad jag behövde. Jag får någon slags "messias"-känsla när jag träffar henne. Hon förstår mig exakt, vi kan skämta, och jag har kramat henne en del. Hon stärker mig! Och idag hoppas jag att jag stärkte henne, hon fick en liten chokladask.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)