Jag är positivt överraskad av det här med att ha husdjur. Visst, man känner sig lite stressad då de varit själva en dag och vi varit på jobb och i skola, men det känns mer och mer ok det med. Ester och Olle är så glada för Twix och Myran. Ester är absolut mer aktiv och tänker mycket på dem, att de ska kelas med, matas, pratas med... Olle visar klart och tydligt att Myran är hans och om Ester tar upp honom vill han gärna säga: "Det går bra att du tar upp honom, bara så du vet"... Jag pratar ofta med marsvinen och blev härom dagen upplyst av Olle att "asså mamma, de förstår faktiskt inte svenska".