Ibland känner man att man inte har något att skriva, ibland att man har alldeles för mycket att skriva- och då blir det just ingenting. Och tiden.. Den pyttelilla tiden man har varje dag, den försvinner snabbt. Man borde så mycket. Borde ringa de jag längtar efter, borde städa, borde läsa, borde springa, borde plantera, borde spela uno med Ester, borde bygga lego med Olle, borde planera kalas.. Just nu borde jag gå och lägga mig. Men detta tar inte så lång tid, här kommer lite bilder.
 |
| Min kollega Ulla skickade mig denna bilden idag. Den är tagen i augusti när vi precis börjat jobba. Stadsparkscafeet har en helt underbar fåtölj som man aldrig vill stiga upp från. |
 |
| Jag lärde mig makramé! |
 |
| Hösten kom till oss |
 |
| Olle försökte lära sig att flyga |
 |
| Jag slingade håret, 50% nöjd. |
 |
| Planerar kalas |
 |
| Olles pedagoger har samlat ihop alla pinnar barnen drar in och så gjorde de tillsammans detta konstverk! Visst är det fint? |
 |
| Skogen |
 |
| Några visdomsord |
 |
| Tråkigt men nödvändigt |
 |
| Snyggaste tvättkorgen! |
 |
| Ni vet de där små röda ostarna..när man skalat dem är möjligheterna med det gamla skalet oändliga! |
 |
| Ante funderade på ny kaffemugg till jobbet |
 |
| Hittade en bok som Olle inte önskar sig alls |
 |
| Cyklade hem från körövning och tapas och vin med 4 andra Prima Donnor. Det är ett fantastiskt litet sällskap den där kören. Så olika åldrar, olika jobb, olika liv, så kloka och så ärliga. Att sitta och prata med dem var som att ha 2 h friskvård. |
 |
I tisdags fick vi veta att vi hade förlorat en liten kompis. Barnens dagiskompis som kämpat så hårt mot den förbannade cancern somnade in i måndags. Det är så ledsamt och dagarna efter har känts så grå. Sorgen sköljer över en ibland. Som när man ska natta sina barn..Nu har de ingen K att natta. Olle och Ester funderar på olika saker. Vart finns kroppen? Hur mår hans familj? Olle tänker på att K inte kommer att få äta godis någonsin mer, men att hans själ finns kvar. Kan han vara i mitt rum nu, mamma? Kan jag prata med honom? Han säger att han inte har ont mer. Nej, han har inte ont mer. Men hans familj har ont. Och så många andra familjer har ont. Jag har ont. Sov gott, K, skrev Ester på sin teckning som hon ville ge honom. Sov gott fina lilla vän. |