Olle:- Pappa läsa bok?
Ante:-Nej, pappa ska äta. Du kan väl läsa själv. Kan du läsa HÖGT för oss?
Olle försöker då hålla boken så högt upp i luften han kan och samtidigt berätta vad som syns på bilderna. Övriga tre familjemedlemmarna brast i gapskratt!
måndag 1 februari 2010
Kräkångest vs. klockångest

Igår när jag skulle sova så kände jag mig illamående och allmänt olustig. Så fort det går magsjuka så nojjar jag och mår sådär halvkasst. Ante höll på med tvätten och tittade in för att säga god natt.
H: -Jag mår så himla illa, tänk om jag blir sjuk och kräks?
A:-Det finns en klocka jag vill ha.
H:-Men hörde du eller? Jag mår illa. Jag VILL verkligen inte bli sjuk!!
A:-Du fattar inte, detta är en klocka som jag velat ha sedan jag var typ 15 år och jag kommer aldrig att kunna köpa en ny. Nu ligger det ute en på ebay. Den är repig och sliten, men tänk, jag har ju velat ha en sådan så länge.. Nu vill jag ha den men jag kanjuinteköpadenförviharjuinterådmentänkomnågonannanköperdenfyfanvadjobbigt! Jag mår så DÅÅÅLIGT, Helena!
H:-Jag med..ju.... Du sa att du gärna tvättar så här sent, var det för att kunna ha koll på klockauktionen?
A:-Va? Neeee, absolut inte.
H:-A fy, det gjorde du ju! Men vad ligger klockan på då? Är den så dyr?
A:-Hmm, vet inte riktigt, kanske...tusen.
H:-Kom igen nu, ärligt. (springer ut för att se på skärmen vad auktionen står i)
H:-Men 4000! Vi har ju skitdåligt med pengar just nu. Du kan inte. Glöm det.
A:-Men jag tänker på den hela tiden....Ååå vad jag mår dåligt över detta!
Imorse visar det sig att Ante har mörka ringar under ögonen och att klockan gick för 5000. Och jag som t o m har sparat in på att köpa klockbatteri denna månaden..
lördag 30 januari 2010
Suddiga bilder på barn på väg hem från dagis
Lappar
Idag var det ett reportage i Sydsvenskan om en kille som gjort en dokumentärfilm om en man i Lund som han fått kontakt med via denna mans uppsatta lappar runt om i Lund. Han såg lapparna först 1995. Vi flyttade hit -98 och jag har också sett lappar skrivna av denne man. På Netto vid Vildanden läste jag för många år sedan en så underbart skriven kontaktannons. Man började verkligen fundera över den som författat lappen. Men där tog det stopp. Men för David Liljemark fortsatte intresset, och nu är det då gjort en film om denne gamle mans liv och öde.
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article625197/Plats-for-Bernhard.html
Vem läser?
Visst är det så att man undrar vem som läser det man skriver här och vem som kollar på de bilder man lägger in. Någon skriver kommentarer, vilket är jättekul att läsa, respons är kul. Men när man kollar på google analytics så kan jag ändå se att det iaf är runt 30 st som dagligen är inne här och kollar. Kul! Och så känner man sig lite dum för att man inte gör inlägg oftare.. Vidare kan man se var i världen dessa läsare finns. I Sverige kan man se vilka städer och då känner man ju igen ställen där man har släkt och vänner. I usa finns också två fina läsare, I know who you are, men vem är det som sitter i MOSKVA och kollar? Undrar och försöker komma på. Och vad förstår då denna person av det jag skriver?
söndag 24 januari 2010
Födelsedagskalas på Skattkammarön
Idag hade Esters kompis Manne kalas på Skattkammarön, ett lekland i Lund. Olle fick också leka där, fast med sin mamma. Fast mest var han på egna upptåg, utan den kaffedrickande mamman som satt och pratade 5-åringar med sin kompis. Ester var jättenöjd och ville själv ha kalas där. Kanske nästa år.. Nu blir det strax semlor på andra sidan parken. Ha en bra söndag!


lördag 23 januari 2010
Bamsegympa
På eftermiddagen var vi på kalas hos Astrid. Väldigt trevligt! Glada barn som hade det bra och helt plötsligt föll ner i lugn och pusslade i säkert 40 minuter.
I slutet av februari ska onsdagsmiddags-tjejerna på spa i Torekov. Jag sa direkt att jag inte kunde hänga med. Efter dessa månader med sjukskrivning och nu strul med försäkringskassan finns det inte en chans att ha råd med sådant. Man måste ju fixa sin vardag. Så i eftermiddag så berättade Anna och Ingrid att de hade bestämt sig för att bjuda mig!! Va?!! Fick kämpa mot tankarna "allmosor, välgörenhet, fattiglappen" och istället tänka "så jädra fina vänner"! De ville ha med mig och tyckte att jag skulle behöva det. Man är ju på olika ställen i livet, man har olika inkomster och olika perioder. Kanske kan jag göra samma sak för dem senare? Och kanske har jag andra tillgångar som jag kan ge dem just nu när det inte är så fett? Jag känner nu att jag längtar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)