fredag 27 november 2009

Kall vinter?

Nu har jag köpt in 11 par vantar, 10 till kvinns och 1 till en man. Vilka? Barnens eminenta förskolepersonal. Eftersom vi i år är de enda som i nuläget har 1 barn på varje avdelning(det finns bara 2..) så fick vi också ansvara för insamling och presentinköp. Kul!...till en början. Men sedan när man börjar fundera på vad man ska köpa så kommer ångern.
Viktigt för Helena:
1. Att personalen blir jätteglada och känner att vi uppskattar dem
2. Att alla föräldrar tycker att "den där Helena, hon är ju för finurlig".Hmmmm.
3. Att de ska passa alla för kvittot rök in i dammsugaren i eftermiddag.

Alla vantar ska få en isydd lapp med namn inbroderat. Amen är det inte fint och alldeles skitpräktigt? Jag frågade Ante om han skulle skämmas på Lucia, då presenterna ska ges bort, men han var så nöjd så. Det är bra. Då ska jag också försöka vara nöjd.
...och börja sy små pluttiga namn på lappar.

Ikväll ska jag och Anna åka och se Idol i Malmö (födelsedagspresent från henne!). Så nu är Antes och barnens kvällsmat fixad och jag känner mig nöjd.

torsdag 26 november 2009

Vilket klipp!

Efter flera veckors laddning med prat om frisör och klippning så är det äntligen gjort! Olle är klippt och det blev verkligen en make-over, vilken grabb han ser ut som nu!








Olle fick den utlovade bilen- en Porsche Cayenne med ljud och ljus, och Ester fick också en present för att hon peppade sin brorsa så bra. En mugg som man kunde måla själv.

tisdag 24 november 2009

Sagan om dottern som vägrade ta sin penicilin..

..och om mamman som trodde hon var pedagog men visade sig vara något annat;

Det var en gång en tjej som hette Ester. Hon hade haft ett munsår ett tag som hennes mamma och pappa ivrigt smorde och smorde men inte ville det gå bort inte! Så efter någon vecka dök det även upp små prickar under näsan. Värt att kolla upp, tyckte mamman. Sagt och gjort, ett besök hos doktorn blev det. Doktorn var inte helt säker, kanske streptokocker kanske inte, men för att vara på den säkra sidan så skrev hon ut penicilin till Ester. Ester blev väldigt besviken, hon HATAR ju att ta penicilin. Mamman påminde Ester om hur bra det gick att ta det förra gången, det slank ju ner med ett glas o'boy. När de kommit hem tyckte Ester att mamman skulle gå och fixa den där medicinen. Mamman blandade och blandade och var så nöjd att hon hade ett barn som var så positiv till att ta medicinen. En mun och så- ÄÄÄÄÄÄ!!!BLÄÄÄ, jag tar den INTE mer, skrek Ester. Mamman förökte med allt; choklad, glass, saft... Ester själv kom på att skölja ned med vatten men på det sättet fick hon bara i sig ca 1 ml. Sedan följde KAMPEN. Kampen, då man först känner sig stark och bestämd men samtidigt lugn och saklig. Kampen, som efter ett tag då man kommit i en återvändsgränd gör så man säger saker man inte alls är stolt över. Som tex "då kommer du aldrig kunna leka med någon igen", "vi kommer inte att kunna åka till ishallen som vi sagt", "vi kan inte åka till Kalmar och Öland över jul för du smittar", "inget Luciatåg", och det hemskaste vill jag inte ens skriva. Döm mamman gärna, för det gör hon redan själv. Tillslut ville Ester att grannen Madde, the saint, skulle komma in och hjälpa till. De blandade med hallonsylt och då gick det! Mamman blev så glad och Ester blev så stolt. Mamman ville bara krama Ester, krama krama, krama bort det dåliga samvetet för allt det dumma hon sagt för att få Ester att ta medicinen. Hon har för övrigt bett om ursäkt nu och Ester är inte arg, bara mäkta stolt att hon klarade det.

För att lätta upp kvällen efter det gick Ester och Olle in till grannarna en stund och fick då vara med Sanna och spela guitarHero. Så roligt att se!




Present!!!

Idag när jag och barnen kom hem mötte vi Kenneth och Madde, våra grannar och extrafamilj. Olle och Ester blir ju alltid glada som spelemän när de ser dem och så även idag. Just när jag ska låsa upp dörren så "surprise!"- ett paket! Hade berättat för Madde om den fina, fina, perfekta adventsljusstaken från Granit som var alldeles för dyr (tyckte Ante..). DEN hade de köpt till mig för att lysa upp hos mig och sprida lite glädje och lugn i mitt liv. Då börjar man ju nästan gråta. Jag blev så glad! Kolla så mysigt det blev:

Bunkra upp med solljus



Solen har ju inte direkt skämt bort oss i november, så man blir ju så glad när man får vakna till en dag som känns som just det- en dag, inte en ständigt pågående kväll. En timmes promenad på grusvägar och bland hästar, det behöver man.

lördag 21 november 2009

Besök av mamma och pappa

Igår kom mina föräldrar hit och möttes av två superglada barn som längtat efter dem. Idag hade vi sol och blå himmel, perfekt för promenad. Vi gick inte till stan, men halvvägs säger Ester "Nu är jag helfull med frisk luft, nu vill jag gå hem". Men det gjorde vi alltså inte. Köpte lördagsgodis i gamla anrika godisaffären, köpte blommor, pappa köpte delikatesser i saluhallen och så köpte jag denna smarta grej (bilden). Sist jag var hos Anna och Jimmie hade de tepåsar som man fyller med sitt lösté. Tycker alltid tesilarna läcker ut te annars, så dessa införskaffades på Java. Rekommenderas!

fredag 20 november 2009

Sol!


Att få vakna till sol, det var längesedan. Eller vakna...vaknade ju tidigare av Olle och Ester, men sakta men säkert blev det ljusare och ljusare. Esters avdelning skulle ha Mörkerfest idag så hon klädde ut sig till häxa. Efter att barnen gått till dagis brukar jag lägga mig igen, känns som jag jag har ett omättat sömnbehov. Men idag blev det frukost framför Nyhetsmorgon och läste bok i soffan. Beslutade mig för att skjuta upp duschningen och istället bara gå UT, och nu är jag hemma igen efter en timmes promenad.


Eftersom jag läser den här boken så hade jag ofrivilligt "svampögat" påslaget och hittade dessa svampar. Ingen aning vad för sort, men fin och ståtlig.