onsdag 9 september 2009

Du äter väl din spenat?!


Näe, det gjorde jag faktiskt inte. Men den kokades, den fanns med på bordet och den lades upp på tallriken- som skådebröd. Kanske mest för att visa mamma. Vem trodde att jag någon gång skulle koka spenat frivilligt? Inte mamma iallafall. Och kanske blir det inte fler gånger. So this one is for you, mom!

Varför bryta vanor som är roliga?


Varje dag när vi kommer hem från dagis ska Olle och Ester besöka fam. Karlsson-Mentz. Och varför det? Jo, det kan man ju förstå när de har såhär kul! PS. Barnen skrattar..det kanske man inte ser på den suddida bilden. De tokskrattar och blir killade.

Alla var där!




Vi var på IKEA i lördags, tillsammans med alla andra i Skåne. Hittade inte allt vi tänkt med det blev ändå en stor, fin, praktisk Expedit-hylla till Ester och Olle (där det nu även organiserats i lådor) och en stor grön matta. Vi har Ante att tacka för att vi även kunde komma hem. Vilket meck att få i allt i bilen. Kanske går det bara in EN Christer Glenning i vårt bagage?

lördag 5 september 2009

Tänkvärt

http://www.expressen.se/kronikorer/1.1695378/ninni-schulman-forsten-till-dagis-vinner

Fick denna länken av Kenneth. Känns det igen? Jag kan ofta känna att man skyndar helt galet genom Lund för att hinna till dagis så tidigt som man bara kan. Frågan är vem det gynnar? Jag har aldrig varit med om att när jag kommer så står Olle och Ester och gråter vid grinden och längtar efter mamma. Nej, de äter frukt, läser saga, gräver, gungar, målar och har en lite lugnare stund än de faktiskt har under dagen. Jag jobbar ju själv på fritids och där är det inte förrän efter kl 16.30 det ges tillfälle för barnen att bara ligga en stund i soffan och läsa en bok eller tidning. Eller varför inte hinna prata en stund ostört med sin "fröken"? Jag vet ju allt detta. Men varför skyndar man ändå?

Lite sjuk men söt


Olle är förkyld och har variga ögon. Men det hindrar inte leklusten. Här är han utklädd till apa.

tisdag 1 september 2009

Klockan är 23.30, Ante och jag labbar i köket



Jo men visst. Ska man hålla i vattenexperiment med klassen så ska man. Jag hade tänkt att vara lite wild och köra utan att ha testat innan, klockan är ju ändå jättemycket och jag känner mig ännu mer trög än vanligt. Men har man en genuint intresserad man så har man. Förklarar han klockan 23.30 så gör han det- och då lyssnar man.
Labben funkade, vi blev ganska exalterade, och Ante tyckte det var coolt att han och frugan labbade i köket vid midnatt.
Om detta skulle hända igen hoppas jag att någon höjer ett varningens finger.

Usch


Minns ni när man skulle ta skolfoto? Fy. Klassfotot var väl ok, men att sitta där och vänta på att blixten skulle smälla av till de där fotona som man senare skulle byta med sina kompisar, och kanske även de som gick i parallellklass!!!!, det var en pina, tyckte jag. Jag kunde aldrig hålla ögonen normalt öppna då jag började lipa hela tiden av blixtens ljus. Resultatet blev oftast små, smala ögon, lite svart under av mascara som blivit lite fuktig, MEN med ett bländande leende fyllt av tandställning.
Skolledningen har i år tvingat personalen att ta enskilda foton.
Nu har vi fått dem.
Jag hatar dem.
Och vad ska jag göra med dem?
Ge i julklapp?